Det är inte lätt att vara en inspirerande och läsvärd bloggare när det känns tungt i hjärtat, så om inläggen inte duggar tätt så tror jag nog att du förstår varför. Igår fick jag iallafall perspektiv på att vad som är viktigast i livet när jag fick reda på att en kollega som jag håller av blivit svårt sjuk och aldrig kommer att kunna flyga i tjänsten igen    Då känns allt annat tjafs fjuttigt!

De senaste dagarna har vi fått mycket stöd från våra passagerare. De peppar upp oss och ger oss positiva kommentarer som får oss att orka ge lite till. Igår kom "chokladmannen" ombord. Chokladmannen har alltid med sig en chokladask till besättningen. Han berättade att han flugit med oss sedan 1958 och på den tiden tog det 2: 45 att flyga till Luleå. Han fick en stor kram av mig. Jag tror aldrig jag behövt en sån uppmuntran  så mycket som just nu! Tyvärr finns det även en och annan som tycker att vi borde "gå i graven" snarast och som faktiskt säger det till oss också - det känns inte så kul när man själv är orolig för framtiden.

Nog om jobbet!

Vi har två underbara kaniner hemma hos oss just nu. Det är grannarnas gullisar som bor hos oss några dagar. Mannen i familjen fyller jämnt och de åkte iväg på överraskningsresa till medelhavsregionen.

Ha en mysig helg!

Jag kommer ömsom att plågas (tandläkaren), oroa mig (hur går förhandlingarna?) och njuta och festa (vi ska på fest).

Jag avslutar dagen med ett stort leende på läpparna trots allt depp kring jobbet. Jag har träffat min barnsdomskamrat i Skåne och vi har inte setts på över 14 år. Hon har bott i USA med sin familj, men de har nu flyttat hem till Sverige. Jag har kramats, ätit gott, träffat hennes tvilllingpojkar och deras två hundar. Det var alldeles underbart och skönt att få glömma alla krispaket ett tag...

Jag vill lova att det känns väldigt konstigt att jobba i tuben när alla (ALLA) passagerare sitter och läser krisartiklar om flygbolaget. Man känner sig som en apa i bur som alla ser och vet något om...

Proffsiga som vi är låtsas vi som inget och kör på när vi har passagerare omkring oss... Företaget och de fackliga företrädarna  kommer att avgöra min framtid de närmaste dagarna. Vi anställda går på fackliga möten, ser på filmer från ledningen, går på möten med företaget och läser all information vi kommer över.

Jag måste ändå fastslå att det inte är OK av företaget att skicka ut ett tjockt kompendium kallat " Nya villkor - tjänstgöring, lön och pension" via mail utan att överhuvudtaget ha förhandlat med min fackförening. Så är det inte brukligt att göra enligt Svensk tradition. De nya villkoren innebär rejäl  lönesänkning, högre pensionsålder, lägre traktamenten, mer arbetstimmar per vecka, färre lediga dagar per månad, sämre semesterförutsättningar, större möjligheter för företaget att ändra i lagt schema, fler standbytillfällen, måltidsintag ombord, sämre villkor för våra timanställda bl a. Vilka Svenskar skulle vilja gå med på så många försämringar? Går Unionen med på lönesänkningar kommer snart hela Svenska folket att få se liknande förändringar!

Till dessa villkor vet jag inte om jag vill arbeta men framtiden får utvisa vad som kommer ut av detta!

Nu är jag på hotell igen och ikväll har jag turen att få träffa en gammal barndomsvän som nyligen flyttat hem till Sverige från USA. Jag ska bli hämtad utanför hotellet i eftermiddag och sen tar jag bussen in till stan igen senare. Det ska bli mysigt att ses igen efter alla år!

Idag fick jag vakna i min egen säng och det är så skönt efter att ha flängt runt i luften och på olika hotell i några dagar...

Idag blir en mysdag med dottern med lite häng på stan, fika och så ska dotterns lag spela match. Maken och sonen har åkt till stugan för att göra några sista grejer inför vintern.

Ha en skön helg det tänker jag ha utan tankar på stora drakar och framtid (se gårdagens inlägg om du inte förstår vad jag menar)!

J...klar vad roligt det är att shoppa för andras pengar...    

För sonens presentkort på Akademibokhandeln köpte jag Pernilla Wahlgrens nya bakbok, Pernillas praliner. Jag har ju nyligen gjort hennes bärpaj, den var jättegod och enkel att göra, så jag vill testa fler av hennes bakverk. Nu har jag gjort så mycket reklam för Pernillas bok i min blogg så egentligen borde jag bli sponsrad - eller hur!

För makens och svärmors presentkort köpte jag smycken. Ett långt halsband med tillhörande armband på Trolltyg och så lite bijouterier på DEA. Jag kände att det var dags att förnya smyckesförrådet lite... Hade kört fast lite liksom.

Jag fick även en present av min dotter på födelsedagen (det var ett tag sen) och det var ett jätteläckert kakfat i två våningar från Indiska, en blomma från mamma och pappa, en bukett rosor och bodybutter från min syster med familj. Så, nu är jag riktigt bortskämd - ja nästan bortklemad - tur att det nästan är ett helt år till nästa gång...

Jag har nu flugit omkring sedan tidigt imorse och har kommit fram till vårt hotell. Vi hade lunchrast redan vid 09.30 så nu skriker magen efter riktig mat. Vi ska ses tidigt och äta middag tillsammans vi kollegor. Vi hade några lustigkurrar ombord på en av flygningarna idag. Den ena frågade om det var någon speciell klädkod när man skulle ut och flyga. Jag vecklade in mig i en diskussion om att man inte bör resa för bart klädd osv. Då kommer det bästa;

- men det står ju att man inte får ha smoking på sig, NO SMOKING    

Det är mysigt med familjeliv...

Idag blir det släktfika...

besök vid gravarna...

och sen ska vi gå och titta på ljusfestivalen som jag nämnde i gårdagens inlägg," allt ljus på Uppsala".

Jaha, så var det det här med tiden igen då...

Jag började nästan stressa runt för att hinna till IKEA innan dottern ska komma hem från sin bortamatch i Östersund. Kikade så på armbandsklockan och insåg att klockan bara var 10 och inte 11 som tiden visade på köksklockan. Alltid blir det några missförstånd när vintertid/ sommartid infaller.

Vi hade grannarna här igår kväll och det blev som vanligt en trevlig kväll. En olyckshändelse resulterade i roulader och sockerärtor på duken och sås på mattan men lite gnuggande och en duktig tvättmaskin löste upp fläckarna... Maten var god (skryt skryt)  och det var verkligen på tiden att vi sågs ordentligt. Trots att vi bor så nära varandra är det lätt att bara springa om varandra.

Nej men nu är det iallafall dags att sticka till det stora gulblåa varuhuset och där ska jag köpa underlakan och små ljushållare...

Bye bye!

Jag har jag läst både på bloggar och på FB att det snöar/ har snöat på många håll men här i Uppsala har det inte kommit en enda flinga. Nu däremot när jag sitter här och tar en förmiddagskaffe så ser jag höstens första snöflingor här hemma.

Så här mycket snö behöver jag inte i år...

Jag började dagen med att se en dokumentär på SVT play - "Neurosedynbarnen fyller 50 år". Jag känner en av dem som är med i programmet så självklart intresserar detta mig. Fortfarande idag föds barn med neurosedynskador eftersom medicinen som gav skadorna fortfarande används för andra syften än förut. Dessvärre finns det många icke läskunniga i världen som kan ta dessa tabletter av misstag för att de inte förstår varningstexten och varningsbilderna på produkten där det framgår att gravida inte ska äta medicinen.

I helgen ska dottern åka på bortamatch i norra Sverige så hon får sova på hotell en natt. Sonen ska bl a vara med och ordna en mexikansk fest med sina vänner - de blir 15 personer. Maken och jag ska ha gäster på lördagen och eftersom våra gäster bor mitt över gatan så kan de bara "rulla hem" när de blir trötta på oss   

So long! Trevlig helg!