Det är tuffa tider i flygbranschen och svågern som också jobbar på Arlanda berättade om hur det skärs ned på hans avdelning. Allt fler arbetsuppgifter ska utföras av allt färre personer. Man kan inte annat än undra hur det hela ska sluta.
På flygplanen, finns som tur är, bestämmelser som reglerar antalet kabinpersonal ombord. Det som styr är antalet flygplansstolar - så där kan inte arbetsgivaren skära ned hur som helst.
Trots skakiga tider försöker jag att inte tänka för mycket på framtiden. Skulle mitt jobb försvinna får jag väl ta upp min gamla utbildning och arbeta som förskollärare igen. "Den dagen den sorgen" är min filosofi...
Rösta gärna på mig - klicka här

-Nena-
28 december 2008 20:10
Ja det är ju tur att de inte kan skära ner på sådana ställen.
Skönt att ha något "gammalt" att falla tillbaka på om det nu skulle bli så att det behövs. Vilket jag hoppas du slipper tänka på.
http://nena.bloggagratis.se
Åsa
29 december 2008 09:48
Klokt att inte tänka för mycket på framtiden, risken är ju att man oroar sig för mycket för nåt som inte kommer inträffa. MEn det är svårt att låta bli ibland.
http://wessand.blogg.se
helga
29 december 2008 16:05
Nena; Ja, det känns tryggt med en annan utbildning i ryggen.
Kimmie; Ja, det är nog lika på många håll just nu.
Hannele; Det är bäst att skjuta problem framför sig. De kanske aldrig uppstår.
Åsa; Det är sant!!
http://helga1.bloggagratis.se
Singo
29 december 2008 18:11
Oroa dig inte för morgondagen, var dag har nog av sin egen plåga! Var glad istället att du har något att luta dig mot om det skulle krisa! Ödet visar vägen.
http://singo.bloggagratis.se